Syfte: Enkel checklista att använda före inskick av text

Ansvarig: Betty Tärning (EXTA65 Kognition)

När du börjar skriva

Tänk på vem ni skriver för! Det är inte för er handledare, utan för någon utomstående som inte gått kursen och därmed hellre inte har er kunskap.
- Var alltid tydlig i era förklaringar,
- Skriv så kärnfullt som möjligt
- Lämna inget åt läsaren att tolka.
Hjälp läsaren genom att börja varje stycke med en kärnmening (topic sentence) som introducerar tanken/temat/poängen etc. med stycket. Denna tanke utvecklas/förklaras/diskuteras etc. sedan i efterföljande meningar i stycket.
Berätta inte bara hur det är eller vad ni tror. Förklara också varför något förhåller sig på visst sätt.
Undvik "talspråk".
Exempel är bra för att illustrera och visa att ni förstår ett resonemang.
Argumenterar för er sak! Övertyga läsaren om att ni har rätt!

Referenser

Varje gång ni tar upp ett begrepp, påstår något eller introducerar något nytt så anknyta till en vetenskaplig källa (se referenshantering nedan). Ange sidnummer.
Försök alltid i första hand referera till ursprungskällor, när relevant och möjligt. Till exempel, på Wikipedia finns det oftast originalkällor angivna längst ner.

Använd korrekta och fullständiga referenser och referenslista enligt instruktionerna för aktuell uppgift. Exempel på referenserna finns nedan. Fler exempel på APA referenser finns på http://www.usq.edu.au/library/referencing/apa-referencing-guide
Se till att referenserna är "läsbara", t ex att de innehåller information om författare, titel och publikationsforum så som konferens eller tryckeri/förlag. Referenserna måste innehålla rätt information. Detaljer som exakta kommatecken och punkter är mindre viktiga. Det viktiga är att referenserna är konsekvent och begripligt angivna.

Exempel på hur man anger referenser enligt APA. Skriv följande i referenslistan,
- för bok: Författare, A. A. (år). Bokens titel. Tryckort: Tryckeri.
- för artikel: Författare, A. A., Författare, B. B., & Författare, C. C. (år). Artikelns titel. Tidskriftens Namn, volymens nummer(nummer), sidnummer.
- för material på hemsida: A.A., Författare (om möjligt annars organisation el. dyl.), ”Sidans namn”. URL. Uppdaterades senast XXX, lästes in XXX.

Referera till era källor i texten. Till exempel, "Nobel (1867, sid X) undersökte effekterna av dynamit”. Eller ”… vilket beror på radioaktivitet (Curie, 1903)”.

Innan du lämnar in

Läs igenom rapporten innan ni lämnar in den, gärna högt! Var uppmärksamma på språket och hitta eventuella stavfel eller grammatikfel.
Vid gruppinlämningar, se till att alla gruppmedlemmar läst igenom hela rapporten och känner sig bekväma med vad som står däri.

Exempel på en bra beskrivning av ett fenomen i en labbrapport (från tidigare version av EXTA65)
Den så kallade Stroop-effekten är uppkallad efter J. Ridley Stroop, som på 30-talet upptäckte fenomenet (Henderson & Baggins, 1998). Stroop utformade ett flertal experiment, som bland annat gick ut på att läsa namn på färger tryckta i svart, och samma namn tryckta i andra färger än dem de beskrev. I andra experiment var det inte namnen på färgerna som skulle läsas, utan den färg de var tryckta i skulle namnges (Stroop, 1935). Detta experiment fick vi utföra på laborationen. Först skulle vi nämna de färger som en rad nonsens-ord var skrivna i, vilket gick relativt snabbt. Efter det var färgnamn tryckta i den färg de beskrev, vilket först var lite förvirrande, men som överlag gick bra. Tillslut skulle vi namnge den färg som ett annat färgnamn var skrivet i. Det tog lite längre tid att nämna färgerna i det andra fallet än det första, men det var ingen större skillnad. I det sista fallet tog det däremot i medel 5 sekunder längre för vår grupp att namnge färgerna. Det är just detta som kallas Stroop-effekten.

Det finns två teorier till varför effekten uppstår. Den ena är att det tar längre tid att namnge en färg än vad det tar att läsa ett namn, och människan därför lättare gör det. Den andra teorin är att det krävs mer fokus för att namnge en färg, än det krävs för att läsa ett namn (Carlsson & Lange, 2011). Vi människor läser varje dag, och det naturliga för oss när vi ser en text är därför att läsa den, inte att beskriva dess utseende. Det känns därför inte helt förvånande att det var svårt för oss att namnge färgerna istället för att läsa namnen. När namnen var skrivna i rätt färg stördes vi inte på samma sätt, eftersom namnet var just det ord vi letade efter, och när orden färgerna var skrivna i var påhittade störde de inte heller, eftersom de inte gav oss några direkta associationer med andra färger.

Copyright: Annika Wallin, Betty Tärning